ryttarflickorna

de börja när jag va liten, hon va endast 2 år när vi köpte henne, jag va bara 5 år då,

min mamma va ridlärare då, och så hon fråga en tjej som heter elin om hon vill rida in henne, och de ville hon självklart,

Miranda är född 1999, och va ett busfrö när vi fick henne, hon bocka och höll på med massa olika saker, sen bestämde sig mamma att ta föl på henne när hon va 3år, men tyvärr så fastna fölungen och den dog, miranda kunde inte bli riden på 8 månader, så 1,5 år vila hon bara, sen när hon sattes igång lungt och fint så blev hon ju busigare och busigare, sen när jag skulle börja rida henne, när hon endast va 6 år, och jag va 8, så va hon så busig att jag inte kunde hålla mig kvar, en gång på en hopp lektion när hon va 7 eller 8 år, så åkte jag av så jag vägra rida henne, så vi låna ut henne i 1 år tror jag de va, men tog hem henne eftersom som dom låna henne inte kunde rida henne, hon va livrädd för deras hovslagare och de har hon aldrig vart förut,

och då hade jag min nya b ponny golden (läs om henne sen)

jag börja rida miranda, allt eftersom mitt själv förtroende steg, sen börja jag smått träna henne, när hon va 9 så börja vi tävla, men hon vägra ut sig på första hindret, tävling efter tävling, jag blev ledsnare och ledsnare, men inget hände, hon sattes på försäljning, men blev som tur va aldrig såld, sen nu de sista året 2009-20210 så har hon slutat att vägra, vi har tagit oss upp från LD LC och vägrat ut oss på första hindret typ, till LC LB LB+5 höjd och hon vägrar aldrig längre, kan hända om hon kommer alldeles för konstigt, men hon är de bästa nu,

Vi ska tävla MHPC finalen i november som jag aldrig trott att hon skulle göra för 2 år sen, hon och jag har tagit oss igenom allt tillsammans, därför älskar jag denna häst över hela mitt hjärta, hon är underbar, och hon är helt klart den bästa, finns inget jag kan beskriva mina känslor för henne med, inte ett enda ord,

MIN ÖGONSTEN <3